Jag drar mig tillbaka från kyssen och Robin torkar ömsint bort tårarna från mina kinder. Jag ler och biter mig i läppen. Han ler tillbaka och vänder blicken mot havet.

 

"Nästa gång du får en mardröm kan du väl bara väcka mig?", säger han, fortfarande med blicken på havet. Jag följer hans blick och slutar upp med att titta på månen - inte på vattnet utan i luften.

 

"Hur ska jag kunna göra det när vi ska sova i olika rum? Och varför då, du är ju så gullig när du dreglar." Jag möter hans blick och han ler och ser busig ut. Han petar mig retfullt i sidan, jag hoppar till och skrattar och petar honom tillbaka. Han börjar kittla mig och jag kämpar med att komma upp på fötter samtidigt som jag skrattar så mycket att jag knappt kan andas. Jag lyckas komma upp på fötter och börjar backa i någonlunda snabb fart bort från honom. Han kommer upp på fötter och går efter mig. Jag ökar på farten, vänder mig om och börjar springa. När jag har sprungit en bit, tittar jag över axeln och ser Robin bara några meter bakom mig. Han ler fortfarande och jag byter snabbt riktning och siktar på att springa förbi honom några meter bredvid honom. Jag hinner inte långt och han fångar upp mig när precis när jag ska springa förbi. Han brottar ner mig på sanden och håller i båda mina händer med en hand ovanför mitt huvud och med den andra fortsätter han kittla mig. Jag skrattar och skriker rakt ut.

 

"Nej! Sluta! Okej, okej!" Får jag fram mellan skrattanfallen. Han slutar kittla mig och ser mig djupt i ögonen. Han släpper på greppet om mina händer och jag tar hans ansikte mellan mina händer. Jag ler fortfarande när han sänker ner ansiktet och kysser mig. Han kysser mig djupare och intensivare. När jag sänker ner huvudet i sanden är i båda anfådda och jag rullar över, så jag sitter gränsle över hans mage. Han lägger sina händer på mina lår.

 

"Jag tror vi får lösa det problemet med att vi inte sover i samma rum." Han rullar över igen och vi kommer närmre vattnet. Jag rullar över en gång till och innan jag hinner tänka har han rullat över igen. Så nu ligger min högra halva av hela kroppen i vattnet, medan den vänstra bara får lite småstänk på sig från vågora. Jag skrattar och välter ner Robin i vattnet. Han skrattar och jag sätter mig upp, lutande mot högra armen mot Robin och havet.

Jag ställer mig upp och håller ut händerna mot honom.

 

"Kom", säger jag kort och han tar mina händer. Jag ställer mig stadigt, men när han börjar dra upp sig på fötterna, får jag ett skrattanfall och det slutar med att vi ligger bredvid varann i vattnet och skrattar båda två.

 

"Ska jag försöka nu då?", säger han, ställer sig upp och håller ut händerna mot mig. Fnissande tar jag hans händer och han drar enkelt upp mig på fötter. Jag släpper hans ena hand, men behåller den andra i min och leder ut honom i vattnet då det är i brösthöjd på mig.

 

"Hur gjorde du den där vatten-grejen, förut?", frågar han och ställer dig tätt bakom mig med händerna på mina överarmar.

 

"Jag vet inte riktigt. Jag tror jag gjorde nåt sånt här.", säger jag, tar ett djupt andetag och lyfter upp händerna med en bubbla vatten mellan dem.

 

"Det är otroligt."

 

"Jag vet", säger jag, låter bubblan förenas med vattnet och vänder mig om till Robin. "men det här är ännu häftigare." Jag tar hans händer, backar några steg så vattnet är upp till hakan på mig och upp till bröstet på Robin. Där sänker jag ner oss i vattnet och medan han håller andan andas jag som vanligt. Han ser chockat på mig och drar upp mig till ytan igen.

 

"Kan du andas i vatten?", utbrister han. Jag rycker på axlarna.

 

"Tydligen. Det är nåt skumt som pågår med mig, Robin. Och jag har ingen aning om vad." I samma stund som jag säger det högt, inser jag att det är sant.

Jag har inte den blekaste om vad det är som händer med mig.

En mindre panikattak anfaller mig och jag flackar med blicken. Fram och tillbaka, hit och dit, här och där. Robin tar mitt ansikte i sina händer.

 

"Saga. Andas. Du är här, med mig. Ta det bara lugnt. Allt är bra." Han drar in mig i sin famn och omfamnar mig. Han backar tillbaka dem där stegen så vattnet är precis ovanför mina bröst. Jag lutar pannan mot hans bröst och han lyfter upp mig. "Vad sägs om att vi går och lägger oss igen? Det är bara några timmar kvar tills solen går upp och det vore skönt med lite torra kläder, en varm och skön säng och lite sömn, tycker du inte det?", fortsätter han och forfarande med mig i sina armar går han tillbaka den vägen jag kom, uppför trappan, till trädäcket. Han blir tvungen att öppna båda glasdörrarna för att ta sig igenom. En vakt som står där stänger dörrarna efter oss och han går uppför den breda trappan, öppnar dörren till sitt rum och går in genom dörrhålet i sidled, stänger dörren och sätter ner mig på sängen.

 

"Jag har en skjorta du kan få i garderoben.", säger han samtidigt som han går fram till en stor garderob som står bredvid alla bokhyllor. Han rotar runt i den en liten stund innan han drar fram en stor och lång skjorta som han ger till mig. Sen går han tillbaka till garderoben och tar fram en annan, lite kortare skjorta och börjar dra av sig dem blöta kläderna. Jag ställer mig upp, vänder mig, knyter upp dem breda banden på klänningen, får kämpa lite med att dra av den över huvudet, men när den är av, tar jag snabbt på mig skjortan och vänder mig om mot Robin som forfarande står med ryggen mot mig, även om han inte håller på att byta om längre. Jag går fram till en tom stol och hänger upp klänningen.

 

"Jag är klar, du kan vända dig om, jag står här.", säger jag och han vänder sig om, går fram till mig och kysser mig. 

Jag ler mot honom, går till sängen och kryper ner under täcket. Han gör likadant, fast på andra sidan av sängen och kryper närmre mig under täcket. Jag vänder mig om med ryggen åt honom och kryper bakåt tills det tar stop av hans kropp. Han lägger en arm på min midja och formar sin kropp efter min.

Dem timmarna som var kvar av den natten sov jag godare än vad jag har gjort på riktigt länge.