Tro det eller ej, men efter dem timmarna vaknade jag utvilad och det kändes som att jag hade sovit hela natten. Robin vaknade innan mig och ligger och tittar på mig, fortfarande med handen runt min midja och kroppen formad efter min. Jag vänder på mig så jag ska kunna se honom ordentligt och ler mot honom. Han ler tillbaka och smeker min kind.

 

"Sovit gått?", säger han och jag nickar. Jag tar hans hand och möter hans bruna ögon. Han höjer sig upp på armbågen, lutar sig fram och kysser mig mjukt på läpparna. Jag ska precis besvara kyssen när det bankar på dörren och jag hoppar till. Robin suckar och sjunker tillbaka, ner i sängen.

 

"Ja?", säger han när det hörs en till bankning. Dörren öppnas och en inte så lite arg Mathilda klampar in i rummet.

 

"Ers höghet, ni måste gå upp nu. Er maskeradbal är ikväll och det är mycket som behöver göras i ordning innan den kan börja." Hennes blick går till mig och jag känner hur jag börjar rodna. Robin tar till orda innan Mathilda hinner öppna munnen.

 

"Vi kommer, vi kommer, Mathilda. Och den där balen är föresten inte min idé, det är min mors." Mathilda muttrar något, vänder sig om och ska gå ut genom dörren när hon vänder sig om och tittar på mig.

 

"Kom nu, flicka lilla, du behöver hjälp med att reda ut det där trasslet till hår.", säger hon och jag blir tvungen att hålla tillbaka ett skratt. Jag viker undan täcket och ska precis sätta mig upp när Robin drar ner mig på sängen och ger mig en hastig kyss. Mathilda fnyser och jag sätter mig upp med ett skratt bubblande i halsen. Jag ställer mig upp, går fram till stolen och tar den blöta klänningen innan jag går efter Mathilda. I dörröppningen vänder jag mig mot Robin och ger honom ett snabbt leende innan jag stänger dörren och skyndar efter Mathilda. När jag kommer ifatt henne står hon redan vid dörren till mitt rum. Hon öppnar den, jag går in, hon följer efter, går fram till garderoben och tar fram en lite mörkare safirblå klänning som slutar precis ovanför knäna. Den är kortärmad och ärmarna slutar precis nedanför axelns slut. Det svarta mönstret på hela klänningen ser ut som rankor och blommor som klättrar på varann, i sicksack och snirklar sig runt. Allt som allt är klänningen fin, en aning kort, men vacker på sitt sätt.

 

"Vill du bada innan vi går eller ska jag bara borsta ut ditt hår?", säger Mathilda och jag ger henne en förbryllad min.

 

"Var ska vi?", frågar jag.

 

"Till skräddaren i byn och se till att dem syr en klänning åt er till ikväll.", säger hon och jag nickar.

 

"Aha, då vill jag nog bada, så slipper jag göra det sen innan balen.", säger jag, Mathilda tar klänningen ur min famn och går ut genom dörren. Jag går efter henne till samma rum som jag badade i förut.

 

***

En stund senare är jag ren, påklädd och mitt hår är utrett. Det gjorde rätt ont att borsta ut det även om jag var i vattnet medan Mathilda vårdade det. Men nu är jag ren och hårbottnen ömmar bara lite. Till klänningen fick jag även ett par svarta låga, öppna skor som passar med det svarta mönstret på klänningen.

 

"Saga, min dam, det är här vi ska in. Skräddaren är här inne." Mathilda håller upp en grön dörr åt mig som leder in i en liten skräddar-butik. 

 

"Kalla mig bara för Saga, se mig som din vän.", säger jag när jag går förbi henne och in i den lilla butiken.